Jag lovar att vara rädd om det vi har
Ligger i sängen och försöker komma på något att skriva. Men kommer inte på något alls. Och där har vi anledningen till den dåliga uppdateringen.
Ni får en låt som ni kan lyssna på hela natten.
Puss / Louise
för vad vi än kallar det så är det bara ett långsamt farväll
The Last Bounce en grym uppvisning, riktigt coolt. Blev bjuden av Anna och co. När showen nästan var slut satt bounce medlemmarna på en varsin stol, sorgsen musik och bilder kom upp på dom. Jennie i gruppen fällde några tårar när hon satt på sin stol.
Att lägga ner något, ta ett farväl är alltid svårt. När något helt plötsligt bara tar slut. Vare sig det känns skönt eller inte så är det alltid jobbigt. Jobbigt att säga Hej Då.
I skolan har vi haft lärare som har slutat en efter en. Lika jobbigt varje gång ”tack för allt, lycka till nu på ditt ny ställe. Läraren säger ”tack så mycket jag LOVAR att komma och hälsa på ofta”.
Vet ni vad det jobbigaste är? Det jobbigaste är att man inte inser hur bra en person kan vara först den försvinner ifrån en. Man ser bara personens snälla sidor när den försvinner, allt bra och roligt.
Lisa Nilsson - Långsamt Farväl
Någonting som känts dåligt för en länge och man bestämmer sig för att lägga ner det hela och tror att det ska kännas bra blir tvärtom sedan när allt är över. Man saknar det där som inte alls kändes bra innan. Man längtat tillbaka.
Om knappt en månad kommer jag lämna skolan. Något jag har sett fram i mot läng, länge. Men ju färre dagar det är kvar ju jobbigare känns det. Det är nu man börjar inse att man ska lämna sin underbara klass som man gått tillsammans med i tre härliga år med både glädje, skratt, bråk och tårar. Snart står vi där en solig dag och ska säga hej då till varandra. Och veta att vi aldrig kommer att ses så här ofta igen. Det kommer att bli svårt....
Och du är den som lever innom mig varje stund
Bloggpaus? – jag vet faktiskt inte varför jag skriver så sällan. Känns som tiden rinner iväg och det händer inte så mycket, livet rullar på liksom.
Man skulle vilja stoppa tiden ta ett djup andetag njuta av det sista innan skolan bara tar slut. 39 dagar kvar tills klassen springer ut och skriker – För vi har tagit studenten, för vi har tagit studenten. FY FAN VAD VI ÄR BRA! 39 korta dagar och sen tar det bara slut. Vad händer sen?
Just nu lever jag för Thailand, och tänker tillbaka till hur underbart det var. Det bästa med allt är att jag jobbat ihop en Thailands resa igen.
Ikväll ska jag iväg på första studentskivan. Temat är militär, vet fortfarande inte vad jag ska ha på mig, haha.
Hoppas att ni som läser min blogg har det bra i alla fall! Puss / Louise
Ps. Ska försöka bli bättre att uppdatera Ds.
Jag tittar ut ser tiden rusa jag tänker på vad allt gick fort.
Då var den en vecka sedan jag kom hem från paradiset.
Längtar tillbaka till landet där man alltid går runt med ett leende på läpparna. Tycker ändå att jag kom in i mina vannor snabbt igen. Jobbat, träffat kompisar och mina sjuka drömmar om Sibylla är tillbaka. Dom bli bara konstigare och konstigare för varje dröm dom är med i. Haha.....
Veckan i Thailand var i alla fall underbar. Solen värmde, havet var varmt, maten god och folket vänliga. Allt var perfekt förutom att vi skulle ha bokat en vecka till. Men ibland får man inte allt man önskar. Men det var ändå lycka att få åka till Thailand som jag har längtat och tjatat i 3 år. Alla timmar jag jobbat när vännerna vart lediga ledde till något underbart.
Måste hoppa i sängen. Imorgon väntar skolan. Pussar/ Louise
